Under semestern har jag kommit igång med något oväntat – pärlplattande. Det kom sig av att jag på något vis lyckades besöka Mina pärlplattor och blev inspirerad. Strax därpå störtade jag in på närmaste Panduro Hobby och köpte ett gäng pärlor och plattor.
Mitt första alster blev Nyan Cat, som i längden gör sig ganska bra i statisk och ljudlös form.
Jag fortsatte med de obligatoriska Super Mario-motiven som nu tjänstgör som koppunderlägg i vardagsrummet.
Att lägga pärlplattor är ganska tidskrävande men det är en del av charmen. Det är meditativt att lägga en platta samtidigt som man ser på en serie eller lyssnar på en podcast.
Om du blir sugen på att börja så svarar jag gärna på frågor, men jag misstänker att svaret redan finns på Mina pärlplattors FAQ.
Galet snyggt!
Man blir ju apsugen på att börja själv. Tror jag kan behöva lite annorlunda avkoppling emellanåt.
Keep it up!
Gör det för tusan!
Jag ”pärlade” när jag var barn och har gjort det tillsammans med mina egna barn men inte mer. Att jag inte har gjort det är för att jag har sett det lite som att pussla – det är skoj att göra men inget jag vill limma/smälta ihop och ha upp på t.ex. väggen sedan. Mina farföräldrar hade en massa limmade pussel på väggarna och det var inte snyggt.
Men som glas/koppunderlägg är det riktigt tjusigt och jag skulle ju kunna pärla och sedan bara hälla bort det…?
Räcker ju att föreviga dem med ett kort, sen går det att slänga dem, eller stoppa i en låda som jag
Korstygn! Nästa steg! Do it!
Lutar ju mot det!